Denna veckan har varit en tung vecka. Mycket smärta, tårar, uppgivenhet men också ett vackert farväl. Det är mycket som sätts på sin spets när man hastigt måste säga farväl, hur orättvist livet kan vara, hur snabbt allt kan förändras. En sådan dag blir vi påminda om hur tacksamma vi ska vara för varje dag vi får leva och vara friska. Det är tråkigt att det ska behövas sådana här dagar för att tacksamheten ska visa sig.
I tisdags tog vi farväl av en familjemedlem som lämnade oss alldeles för tidigt. Det är en stor sorg, en saknad och en tomhet som nu infinner sig. En konstig känsla av att vi inte ska ses mer, inte här i alla fall. Bara tanken av det är ofattbar. Efter begravningen fick vi i alla fall en väldigt fin eftermiddag med familjen, ett fint av avslut på en väldigt jobbig dag. Att sitta tillsammans efter en sådan här tragisk sak ger ändå någon form av styrka.
Men fråga som jag tror att de flesta ställer sig efter att man har förlorat en familjemedlem är; hur går man vidare? Hur hittar man tillbaka till glädjen? Jag antar att det är precis så som alla säger, tiden läker alla sår. Tålamod är det rätta ordet. Att verkligen bara låta tiden ha sin gång. Man glömmer aldrig men man kan lära sig att leva med det.
En väldigt tung dag men samtidigt väldigt vackert
Så fina blommor men de flesta hade valt att skänka pengar till cancerfonden istället
Sorgen är stor och saknaden är enorm, vila i frid moster Gitte. Vi ses igen <3
Tyckte du om detta inlägg? Klicka i hjärtat och dela det gärna vidare!
Kommentarer