Barn är inte alltid snälla mot varandra!

Det pratas så himla mycket hur elaka barn kan vara mot varandra idag. Hur dom exkluderar, kränker, slåss och mobbar varandra. Vi vuxna måste föregå med gott exempel. Visa vilken väg man ska gå. Om vi inte gör det, hur kan vi förvänta oss att barn ska uppföra sig korrekt? Detta är ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Ett ämne som också gör mig arg och ledsen. Ett ämne som jag dagligen jobbar med på alla sätt jag kan. Som barnfotograf försöker jag hela tiden peppa, uppskatta och tala om för barnen hur fina dom är. Det är inte lätt att vara barn idag. Barn är inte alltid snälla mot varandra.

Livet är inte alltid rättvist. Att ta in att vissa människor bara vill en illa är inte helt enkelt.

Barn är inte alltid snälla mot varandra

Som vuxna och föräldrar har vi en uppgift och det är att vara goda förebilder för våra barn och andra barn. Att lära dom vad som är rätt och vad som är fel. Hur man behandlar andra människor, hur man är en bra kompis och att man inte utesluter, mobbar eller kränker. Men om man som vuxen själv gör allt detta, hur ska man då kunna vara en god förebild? Hur ska du då kunna ge dina barn de rätta värderingar?

Det finns inget som gör mig så ledsen och arg som mobbning, kränkningar och utanförskap. När människor, stora som små väljer att utesluta andra människor medvetet undrar jag vart vi är påväg. Vuxna människor borde förstå bättre och våra barn borde förstå bättre. En enkel sak är att aldrig prata illa om andra människor. Jag vill inte att mina barn ska växa upp med att hela tiden höra tex vid matbordet hur dåliga andra människor är. Det är tyvärr något som många vuxna gör och vad händer då? Jo barnen växer upp med samma värderingar, för det just det dom har fått höra varje dag i många år. I veckan som varit har min dotter betet sig illa i skolan, där av alla mina tankar kring detta inlägg. Det är så svårt att hantera dessa situationer, som förälder blir man ledsen och besviken men samtidigt får man aldrig sluta visa sin barn den rätta vägen. Men det gör ont i hjärtat.

Känslan av inte få vara med

Känslan av att inte få vara med

Alla människor vill känna en tillhörighet, att man hör hemma någonstans. Människor som inte gör det hamnar i ett utanförskap och enligt mig behöver det inte vara så, så länge vi väljer att inte utesluta.  Jag kommer alltid försöka vara en god förebild för mina barn och andra barn. Lära dom att visa respekt för alla människor, stora som små. Prata med dom om allas lika värde. Prata om att aldrig exkludera. Jag kommer aldrig acceptera att mina barn beter sig illa mot andra barn eller vuxna. Den typen av beteende får konsekvenser och jag kommer alltid kämpa för att mina barn ska vara snälla.

Detta är två situationer som är fruktansvärda. Utsätter eller blir utsatt så mår man inte särskilt bra. Att se mina barn inte få vara med gör ont i mitt hjärta men att se dom vara taskiga mot andra gör minst lika ont. Jag vet att frågan diskuteras mycket, hur ska vi komma till rätsida med detta problem men sen händer inget. Istället så blir det bara mer. Hur ska vi komma runt detta och se till att våra barn är trygga och även att vi vuxna känner oss trygga och inte blir exkluderade. En svår tuff fråga men enligt mig ett ganska enkelt svar. Vi visar respekt för människor, jobbar med allas lika värde och lär våra barn detta. Hur svårt kan det egentligen vara att vara snäll?

Tyckte du om detta inlägg? Klicka i hjärtat och dela det gärna vidare!

Följ mig även på Instagram och på Facebook